Joppes måndags-tugg!

Kollade på serien Prison Break igår. Två bröder som flyr från ett fängelse och sedan blir jagade runt USA och Sydamerika. En vänlig kollega hade brännt ner säongen åt oss och har man väl börjat titta på ett avsnitt så blir det som ett gift. Tre avsnitt blev det innnan klockan blev för mycket och det var dags att stupa i säng.

Vaknade upp 06:00 imorse. Katta gick ut en stund med Barry som blivit så bortskämd med uteliv att hon varje morgon jamar som en galning för att få komma ut i den friska luften.
Själv packade jag iordning träningsväskan. Bestämde mig igår för att på måndagar,onsdagar och fredagar träna innan jobbet. Har jag flextid så skall jag också använda den och med tanke på att gymmet är överfullt med folk som har dåligt samvete efter julens frosseri så blev träning på morgonen det bästa med tanke på att det då är lite folk uppe.
Och skönt var det. Lediga maskiner och ingen trängsel.
Var på jobbet runt halv nio och inledde dagen med det årliga utvecklingssamtalet med cheferna.

Det som man alltid oroar sig och våndas inför slutar alltid lika gott. Plågan är kvar från skoltiden då man våndades i veckor inför kvartsamtalen då mamma skulle medverka med det onda ögat över minsta kritik ifrån lärarna. Nu fanns det mer positiv än negativ att säga om mig och det kändes bra.
Katta har AP-tjänst ikväll och slutar sent medan mamma lämnar tillbaka smokingen jag hade i lördags på bröllopet. Tack mamma och tack Matilda och Magnus.
Nu återstår endast ett par timmar av arbetsdagen och om Barry tror att pappa skall vara så snäll och gå ut med henne vid hemkomst så tror hon fel. Jag vill inte skämma bort henne ännu mer samtidigt som att jag redan har fått dagens motion såväl som hon.
Ha det bäst allihopa.

Helgens händelser

Helgen börjar så smått att lida mot sitt slut. Endast några få timmar tills det är dags för sängen och en ny arbetsvecka står för dörren. I fredags åkte jag och Johan in till stan för att hyra smoking eftersom lördagen hade bröllop på schemat. Efter att smokingen var färdigprovad tog vi vägen runt Frölunda torg för att inhandla bröllopspresent och äta lite. När vi kom hem blev det en lugn kväll framför teven och datorn. Efter diverse förberedelser på lördagens förmiddag var det dags att svira om från mjukiskläder till festkläder. Johan bar smoking och jag en mörklila klänning. Vi blev skjutsade till Sankta Birgittas kapell av Inga-Lill och där träffade vi upp "Västervikarna". Klockan 15 ringde klockorna och vigseln började. När Matilda och Magnus sagt ja och de nu var man och hustru åkte vi en rundtur med Älvsnabben och skålade i champange. Bröllopsfesten ägde rum på River café på Eriksberg med utsikt över Göteborgs hamninlopp. En trerätters middag väntade och en mängd tal och hyllningar. Till förrätt bjöds det på Västkusttapas och till huvudrätt hjortytterfilé samt en hel del vin. Runt 22.30 bjöds det på en guldig bröllopstårta, kaffe och avec. När klockan närmade sig midnatt startade bandet upp till dans. En lång dag med kära återseenden av mina gamla brudar tog ut sin rätt när klockan närmade sig ett på natten så då begav vi oss hemåt. Efter lite nattamat somnade vi gott tillsammans med en nöjd Barry. I morse gjorde Barry allt som stod i hennes makt för att jag skulle ta mig upp ur sängen, hon gosade, spann samt nafsade mig i stortån så när klockan närmade sig tio gav jag upp. Vi tog en lång promenad i det för dagen sköna vädret som påminde lite om vår. Sedan har dagen förflutit lugnt. Jag har tittat på VM-final i bandy och såg Stefan bli världsmästare. GRATTIS! Johan har bloggat och kollat på fotboll och sedan bjöd vi upp svärmor på spaghetti och köttfärssås. Barry och Johan har lekt med såpbubblor och hon har varit mycket konfunderad över var bubblorna tar vägen. Några har hon försökt att fånga med tassarna och nosen. Igår fyllde dessutom Johans syster Jessica 39 år och hon gratulerades med sång via telefon. Resten av kvällen ska vi ägna oss åt att titta på Prison Break. Trevlig kväll!

Fredagar är som godis!

FREDAG.
Smaka och sug på det ordet.
Totalt underbart.
Klockan ringde 05:30 i morse. Andra dagar i veckan så snoozar jag fram till 05:45.
Idag kastade jag av mig täcket och reste mig snabbt upp ur sängen.
Pigg och alert. Tog mig en titt ut från fönstret och skådade sex våningar ner ett vitt täcke.
Kung Bore hade varit i farten igen och han hade lagt ut sin pläd över hela centrala Hisingen.
Det tråkiga är ju dock att denna pläd som i början är så vacker och skimrande snabbt går över till grått slask. Väl i höjd med Backaplan insåg vi detta.
Mössan glömdes kvar på jobbet igår vilket jag bittert och frostfyllt fick erfara under morgontimmarna. Kallt som fan på rätt sida älven.
Stämplade in 06:30 och beräknar stanna till fyra.
Tänkte sätta igång med veckans sista ryck nu så att man blir klar.
Ha en trevlig helg allesammans!

Det finns en mening med allt!

Tiden springer iväg.
Ekorrhjulet snurrar ännu snabbare
Vakna,arbeta,träna,blogga och sova. Någonstans mellan blogga och sova försöker jag klämma in kvalitétstid med min fru.
Hade veckan haft en dag till så hade jag definitivt ägnat den åt Katarina.
Det är hon värd och jag känner att jag ibland kan ägna alldeles för mycket tid åt saker som jag istället hade kunnat lägga på "familjelivet".
Men samtidigt har man ju sina intressen.
Utan intressen och aktiviteter vid sidan om alla krav så hade livet varit rätt intetsägande och trist. Händelselöst och fattigt.
Förutom fotbollen så är skriva min grej.
Jag har alltid gillat att teckna,måla,rita och skriva.
Det sistnämnda är något som jag tagit itu med rejält senaste tiden och jag gillar varje mening jag skriver. Då man kommer in i det lilla extra flow som gör en text helt komplett så är det som att himmelen öppnar sig. Det är en kick. Jag skapar något och får det kreativa i mig att blomstra.
Som grädde på moset har man även en fru med stor förståelse och kunskap i ämnet och med hennes hjälp i form av läraregenskaper så får jag den lilla extra vindpusten i seglet.
Skutan går åt rätt håll. Den går framåt och utan Katarina som styr och hissar seglet så hade inte mina åror, eller fingrar rättare sagt, kunnat vara så flinka. Många gånger kan jag undra varför jag har det yrket jag har. Jag jobbar med något som inte intresserar mig ett endaste dugg. Där lönen och anställningstryggheten går före inspiration och kreativitet. Skall det vara så? Förhoppningsvis stannar detta ekorrhjul då jag funnit mitt drömjobb som författare alternativt journalist.

I morgon är det fredag. Den dagen i veckan man längtat efter sedan man öppnade ögonen på måndagsmorgonen. Me like it! Sitter som en fläskläpp och en dålig dag på jobbet kompenseras alla dagar i veckan av den sista arbetsdagen.
Barry och Katta kollar handboll nu. Sverige ligger under mot Kroatien och här sitter jag och bankar på tangenterna tillhörande en laptop som, sedan jag installerade ett spel, varit slöare än en rullators förare.
Det blir lugnt imorgon. En nedbränd säsong Prison Break skall avklaras innan sängdags och en lördag med bröllop på schemat.

God afton och ha det så bra allesammans!

Jag mötte Lassie!

Skrattade gott efter kvällens telefonsamtal med svärmor. Hon berättade hur hon inne på Coop Eriksberg träffat på en kvinna vid fruktdisken och utbrustit: "-Där är ju du!" varpå den långa blonda kvinnan svarar: "-Ja, här är ju jag!". Svärmor fortsätter: "-Jag funderade förra gången vi sågs här var jag träffat dig". Hon fortsätter med:"-Jävla bra serie det där, men jag har lust att slå den där Roxanna på käften". Kvinnan svarar:"-Ja, det är det många som vill".

Det visar sig att kvinnan vid fruktdisken är ingen mindre än skådespelerskan ifrån serien "Andra avenyn" där hon spelar rektor. Hon har även spelat med i den gamla serien "Tre kronor". Verklighetsuppfattning kan vara svår att skilja på i dessa tider då vi matas med information från teve varje dag. Ibland kan personligheter i teverutan gestalta sig som vänner. Inga-Lill du är för härlig!

Veckans avstamp!

Då vi vaknade idag var gatorna täckta av snö.
Rambergstan var som ett vitt täcke nyss utrullat av Kung Bore.
Visst är det mysigt. Jag, Johan, gillar det. Men endast då det stannar vid snö och ej övergår till slask som det gjorde på eftermiddagen och som det alltid brukar göra då det snöar på dessa breddgrader.
Hur har dagen sett ut då?
Katta ylar från sängen att Barry fått sin obligatoriska halvtimma.
Det är få innekatter förunnat att ha denna frihet.
Det har dock gått så långt att hon blivit bortskämd och till hennes besvikelse så var inte hennes nyfunna kattvänner ute på gatorna och roade sig i snön.
Vidare så har dagen annars flytit på i sportens tecken.
En lugn och skön innesittardag med Katarina i soffan framför skidor och vintersport.
Medan jag har ägnat min dag åt skrivande framför denna dumburk.
Var och en av oss har sett det som givande.
Framåt eftermiddagen kom hela familjen Lindqvist på besök.
Herrarna ägnade tiden åt fotboll på tv, medan barnen lekte med Barry och damerna småpratade. En god kycklingwok konsumerades till middag och med facit i hand så får jag och Katarina erkänna att denna helg varit mycket trevlig inom hemmets fyra väggar.

Nu står en ny vecka för dörren. Nya utmaningar och plågor. Träningen skall komma igång på allvar där Beach 2009 är ett mål.....

Ha en god afton!

Nostalgiresan - Bergamo 2008

Resan till Bergamo kan ses som en mini-smekmånad efter att en månad tidigare ha gift oss.

Ryanair tog oss från ett varmt Säve ner till den norditalienska staden och dess flygplats Orio al Serio.

Italienare på plats menade att det var lågtryck och dåligt väder, något som i Sverige hade kunnat beskrivas som högsommar. Väderförhållandena var det inga problem med.

Däremot hade Katarina personliga problem efter att en vecka tidigare fått en inflammation i baken och hade därför svårigheter med att gå och stå.

Detta till trots tog vi oss genom staden som härrör från Romartiden och som har 118.000 invånare. Att den svenska fotbollsspelaren Glenn Strömberg var stor visste vi men inte så stor som Bergamaskerna, som folket kallas, ansåg att han var. Varenda gång vi påpekade att vi var från Sverige började folk ropa hans namn. Glenn har ett lyxhus i Bergamo och i den Citta Alta, Gamla Stan som vi även besökte. Dit tog vi oss med linbana och hade en fantastisk utsikt över staden. Kullestensgatorna i Gamla Stan har legat sedan Caesars dagar och lades dit av slavar.

Fram och tillbaka,kors och tvärs över dessa stenar upptäckte vi norditalien och njöt av dess miljö. Behöver vi säga att vi testade den lokala pastan?

Det gjorde vi och den var hästlängder från den vi äter här i Sverige.

Den italienska raviolin smakade varken plast eller såg ut som en varböld.

Den var gudomlig. Likaså alla sorter av lufttorkad skinka och ost som vi gourmerade ihop med en pava rödtjut.

Jag kan fortsätta ännu mer men anser att det räcker nu.

Titta på bilderna. De säger mer än tusen ord.

Jag märkte nu då jag skulle redigera bilderna att avstånden ner till slutet var rätt stort.

Rulla bara ner så kommer ni till nästa inlägg.

Senaste nytt!

Efter andra arbetsveckan börjar man nu sakta men säkert att komma in i vardagslunket igen. Det har ju inte varit helt lätt att vare sig komma i säng om kvällarna eller att komma upp på mornarna. Men nästa vecka kommer nog att bli betydligt lättare.

Fredagen var en hektisk dag på jobbet. Som ensam ordinarie personal med 35 stycken 6-åringar väntade jag på min vikarie strax innan klockan åtta. Efter att ha sprungit och släppt in barn på tre avdelningar och klockan närmade sig tio över åtta dök hon upp. Fick snabbt instruera henne om hur första timman skulle se ut innan skoldagen började. Första timman funkade hur bra som helst men det skulle bli värre andra. När jag i lugn och ro satt och fikade så kom en kollega in och berättade att ett barn hade försvunnit, det ryktades om att han hade gått hem. Sprang snabbt iväg och började att leta i bostadsområdet men såg ingen. Tillbaka för att snabbt släppa in de barn som var på plats och fick sedan ringa mamman vilket inte kändes roligt. Försökte att lugna henne samtidigt som de övriga barnen snällt satt och jobbade. Fortsatte att ringa efter någon som kunde hjälpa mig att leta alternativt ta hand om mina elever. Tillslut fick jag hjälp av en kollega som snabbt gav sig ut och leta. När klockan närmade sig elva och det var dags för Bamba så kom han tillbaka hand i hand med den lille pojken. Snacka om lättnad! Hans förklaring var helt enkelt att han ville vara hemma mer och helt sonika travat hem. Efter den arbetsdagen kändes det skönt att få åka hem och ha helg.

Fredagkvällen avnjöt jag och Joppe med två filmer samt lite öl,grogg, kex och ost.

Vi tittade på "Varg" med Peter Stormare samt "Ted Bundy" som handlade om den största massmördaren i USA. Filmen "Varg" fick godkänt och "Ted Bundy" var riktigt riktigt läskig. Efter midnatt sa vi godnatt. Lördagen började med att Barry gjorde tappra försök att lura upp mig ur sängen runt sju genom att gosa, pussas och nafsa samt leka med mina glasögon. Hon insåg efter ett tag att det inte var någon idé men återkom runt klockan tio. Efter en god lördagsfrukost med ägg och rostat bröd gav vi oss ut på vår dagliga promenad. Jag anade att Barry letade efter "tjocka Berta" som är den katt som hon skrämt slag på även om denne säkert väger tre gånger så mycket som Barry. Lyckan blev total när vi nere vid torget stötte på Berta som egentligen heter Ester med dennes matte samt en hankatt vid namn Romeo. Tanten verkade inte förstå att detta möte inte var någon bra idé med tanke på att Barry går i koppel samt att vi stod i någon slags granbuske i en slänt. Barry och Ester försvann in bland granarna medans jag stod och balanserade i slänten. Romeo verkade inte bry sig så mycket om dessa två. Hörde hur Barry fräste inne i buskarna och Ester kom ut som en skottspole. Tanten gick in och lämnade sin tjockiskatt åt ödet. Barry gjorde t.o.m. några slags hoppsparkar mot Ester och jagade sedan iväg henne in i en annan buske. När tanten återigen kom ut för att ta in sin katt fräste Barry i väg henne ytterligare så att hon inte vågade att gå förbi. Jag fick helt enkelt ta upp Barry i famnen och börja gå hemåt för att tanten skulle ha någon chans att få in sin katt. Kan tilläggas att Barry inte var speciellt nöjd med detta beslut så hon har surat halva dagen. Kan tänka mig att Barrys tuffhet har infunnit sig efter det att hankatten Nisse skrämde upp henne i den höga björken i Hjorted under julhelgen. Efter dennna friska promenad så packade vi träningsväskan för att bege oss till gymmet. Johan köpte ett nytt årskort så nu kan han träna till januari 2010. Joppe låg och sov en stund på soffan framför fotbollen medan hans mor kom upp och berättade senaste skvallret. Nu lagar jag Kasslerpaj efter min mors goda recept.

Ha en trevli kväll och helg!

Måndag med Arn!

Har precis ägnat två timmar åt den andra och sista filmen om tempelriddaren Arn.

"Arn-Riket vid vägens slut" var film helt i våran smak. Svensk film är underskattad eller rättare sagt idiotförklarad av etablissemanget som ser det som en sport att smutskasta svenska film.

Detta var svensk historia i dess vagga. Riktigt bra skildrat med undantag av Jan Guillous egna politiska värderingar som så fint lindades in i berättelsen.

Första filmen sågs på bio. Det var för ett år sedan och då kunde vi inte riktigt koncentrera oss på grund av andra biobesökare som enerverat satt och gjorde allt annat än att följa filmen.

Som tur var sänder Canal+ nu i dagarna den första filmen och tur var det. Att färska upp minnet inför den andra filmen gjorde gott.

"Arn-Riket vid vägens slut" rekommenderas alla som gillar film och i synnerhet historia.

Joakim Nätterqvist gestaltar Arn och gör det bättre i andra filmen än i den första.

Det mesiga i honom är totalt borta och fram träder en vilde stundtals likt Olof Mellberg utseendemässigt.

Den hade allt från blodiga krigsscener till passionerade älskogsscener.

Betyg: 4 av 5 riddarrustningar.

Måndag idag och alltid lika segt. Trots detta gick dagen snabbt. Johan slutade 15:00 och blev hemkörd av sin mor. En middag förbereddes och var klar då Katarina kom hem från arbetet runt 17:00. Mamma/svärmor var inbjuden på en lyckad kyckling i grönpepparsås med potatisskivor tillsammans med en sallad. Mycket gott.

Nu är det endast några timmar till man skall krypa till sängs igen. Tisdag i morgon.

Snart helg igen....

Välkommen till världen Leon!

Den 22/12 2008 kom det ett SMS.

" Imorse dundrade Leon Lundgren in i världen med 4 kilo kärlek och 53 centimeter attityd. Efter 40 timmars kaos vilar hela familjen upp sig"

Glädjen var efterlängtad och stor. Då familjen Ruthberg-Hage förra söndagen gjorde ett gratulationsbesök möttes vi av en mäktig syn. En mycket välskapt och söt liten gosse.

Efter att ha gett familjen Lundgren och i synnerhet Leon tre stycken tröjor i gåva blev vi sedan bjudna på fika.

Grattis Robert och Anna.

Detta är ni värda!

Grattis Barry-Ann!

En sex månaders gammal katt skall givetvis gratuleras som sig bör.

Då Barry-Ann för ett tag sedan fyllde halvår så bjöds hon på delikatesser i form av Mousse och Cat Pillows, ett godis för katter innehållande kyckling och ost inbakade i frasiga kuddar. Hon gillar det och frodas och gror! Snart börjar hon skolan. Förskolan givetvis och har redan lärt sig att räkna till 10 på sina små klor.

We are back-bättre sent än aldrig!

Sedan ett par dagar tillbaka är vi tillbaka i vardagen. Vi har avverkat julfirande, nyårskryss till Tallinn och en lång och skön ledighet. Efter ett par intensiva dagar med julhandel bar det iväg till Hjorted på julaftons morgon. Det var många väskor och påsar som skulle packas in och som grädde på moset så skulle Barry in i sin lilla resebur. Vi lämnade ett grått och regnigt Göteborg bakom oss. Barry var först lite orolig eftersom det var längesedan hon var på resande tass. När vi närmade oss Jönköping blev det betydligt klarare och kallare väder. I Nässjö stannade vi för att inhandla lite smått och gott och då öppnade sig himlen. Ner föll snön och resten av resan blev jullikt med snöklädda granar. Vi ankom Hjorted runt lunch och Barry var lyckligare en någonsin då hon fick springa fritt. Efter lite julfika var det dags för "Kalle och hans vänner" och det var första gången sedan jag kom till världen som mamma tittade på hela programmet. Pappa skrattade gott åt "Musses husvagnssemester" samt "Kalle i djungeln". Mamma är mest förtjust i Robin Hood, för att han är så snäll.

Sedan var det dags för det traditionella julbordet och som vanligt blev man alldeles för mätt för fort. Efter lite matsmältning var det dags för julklappsutdelning. Jag blev nöjd med min hög som bland annat bestod av en mycket väldoftande parfym av märket Chanel, Joppe har en alldeles utmärkt näsa för parfymval. Joppe fick en ny mobiltelefon som han blev nöjd över. På Annandagjul stämde vi träff med brudarna dvs Chrisse, Carro, Lotta, Lina samt Matilda och Magnus. Vid midnatt bar det av hem igen.

Barry blev mer och mer modig vad det gäller att vara ute. Hon njöt i fulla drag av sin frihet som skulle visa sig bli lite för mycket. Lördag natt när jag och Joppe spelade yatzy och klockan närmade sig midnatt gick vi ut för att kalla in henne för natten. Ingen Barry syntes till och hon kom inte skuttande som vanligt när vi ropade. Efter en stund hörde vi ett svagt "gråtande" ute i från vägen. Vi gick ut och Joppe såg något svart på vägen. Min första tanke var att hon blivit påkörd. Men det svarta sprang in i skogen och när jag sedan hör ett svagt skrikande högt upp visar det sig att Barry har tagit sin tillflykt upp i de höga björkarna. Hon satt ungefär sex meter upp och kunde inte komma ner. Vi hämtade en stege, en planka och många försök gjordes för att få ner henne. Men icke! Vi gav upp och tog åter ett parti yatzy och en kopp te för att värma oss. Jag kan medge att jag var orolig för vår lilla älskling som satt där ute i trädet i 10 graders kyla. Men som en skänk från ovan när vi skulle lägga oss så hoppade Barry upp på fönsterbrädat och knackade med tassen på rutan. Hon hade övervunnit rädslan och kröp nöjt ner i sängen.

Dagarna gick sin lugna och stilla lunk och när måndagen kom åkte vi in till Västervik för att fixa det sista inför kryssen till Tallinn. På tisdagens förmiddag blev vi skjutsade till Ankarsrum där vi äntrade bussen mot Stockholm. Resan började lugnt och stilla, tills vi kom till "Byn". Där steg nämligen orginalen, som skulle visa sig heta Roine och Nisse, på. Det enda bagage vi såg att de hade var en flaska whisky i en påse. Nu började festen! Resten av resan blev high-life för dessa två som blev fullare och fullare samt högljuddare och högljuddare. Det var ganska skönt att komma fram till Stockhom och färjan och både jag och Johan tackade vår gud för att vi bokat en tvåbäddshytt så vi skulle slippa dessa två. På nyårsaftons morogn anlände vi till Tallinn och dagen bestod av att åka en guidad tur genom staden samt att strosa runt i Gamla stan. Det var en mysig och trevlig dag men oerhört kallt. Efter en tupplur på båten och lite god grogg i hytten gjorde vi oss ordning för kvällen. Information vi fått att förtydligat att klädkoden var kavaj. Detta var nog något som ryssarna och esterna antagligen hade missat om inte mjukisbyxor och t-shirt räknas in i detta. Det var verkligen en alternativ nyårsafton men som vanligt har jag och Joppe mycket roligt på våra resor. Vår nyårssupé bestod av pizza! Detta eftersom inget på menyn i de andra restaurangerna föll oss i smaken och inte priset heller. I väntan på tolvslaget var det dans med eldsvåda till ett ryssestniskt dansband. Ryssarna blandade grogg med helrör och ett litet paket juice. Frågan var hur många av dem som skulle få uppleva tolvslaget? Vi fick för ovanlighetens skull fira tre nyår, först det ryska, sedan det estniska och till sist det svenska. Vi har då aldrig firat in det nya året till Gyllene Tiders "Sommartider hej hej" sjungit av ett estniskt band. Alternativt! Innan vi gick och la oss på det nya året missade vi att ställa om klockan så när vi vaknade var vi rätt sletna men skyndade oss till frukost. Vi hade nog behövt den där extra timman för sömn men istället fick vi njuta av Stockholms undebara skärgård. Hur gick det då för Roine och Nisse? Ja, vi såg till dom ett par gånger under resan, fulla men upprättgående. De dök upp tillsammans med oss när det var dags att gå av färjan i Stockholm och det gjorde de med bravur. Vi hör att det blir ett jäkla liv på ryska för att sedan blandas med lite Gamlebymål "fölåt, fölåt". Vi ser en naken ryss utanför sin hytt och vi ser Roine. Ryssen klappar till Roine två gånger och han fortsätter med sitt "fölåt". Ryssen stänger dörren och Roine börjar att gråta. Det visar sig att Roine har kikat in i hytten vars dörr stod lite på glänt och där låg ryssen och hade det "skönt" med sin tjej. Men när vi steg på bussen var Roine sitt gamla glada vanliga jag och hivade fram en liter whisky som han och Nisse skulle dela på hemvägen. Det de inte förstod var att nyårsdagen inte är rätt forum för att var gapiga, skrikiga och fulla på en bussresa på hemväg. När det var en halvtimma kvar till Gamleby fick Johan nog och höjde sin stämma. Roine såg vettskrämd ut och Nisse verkade inte fatta något. Men de blev i allafall tysta till ALLA andras lättnad. Innan de steg av bussen kom Roine fram och tog Johan i hand och avslutade med ett "fölååt". Fredagen den 2/1 återvände vi till Gbg till Barrys förtret som nu inte kan springa ut i tid och otid utan koppel.