Mötte upp Kjell och Kattis vid Biopalatset 20:30 efter en stadspromenad i ett kylslaget Göteborg. En halvtimme senare hade vi slagit oss ned bekvämt i den lilla biosalongen och inväntade filmen.
Jag skall inte sticka under stolen med att jag lite extra var på min vakt. Jag brukar ha svårt att koncentrera mig inne i en biosalong. En allsköns blandning av folk där den ena är mer egoistisk och hänsynslös än den andra. Papper som prasslar, telefoner som ringer trots att det är förbjudsskyltar. Folk som sitter och pratar under filmen och andra som skall resa sig och gå förbi. Jag har svårt att acceptera sådant.
Både jag och Katarina har svårt för den miljön. I synnerhet jag. Det var därför med extra tålamod vi satte oss ned och bevittnade nutidshistoria.
Och det var intressant nutidshistoria. "The Baader Meinhof Complex" utspelar sig i Tyskland i slutet av 1960 och i stora delar av 1970-talet. Ledargestalterna Ulrike Meinhof och Andreas Baaden skapade tillsammans med en grupp likatroende en vänsterextrem sekt som ville göra allt för att revoltera mot imperialism och kapitalism. Röda Armé Fraktionen ,RAF som man även kallade sig, såg sig själv som en marxistisk-leninistisk stadsgerilla men betraktas allmänt som en terroristorganisation. Poliser, amerikanska militärer, politiker och stadstjänstemän dödades och kidnappades. Även flygplan kapades. Bankrån utfördes. Bland annat ett i Stockholm.
Betyg: 3 av 5 tassar med motiveringen: Katarina tyckte att den var för lång. Vi båda hade svårt att förlika oss med de extrema åsikter som de hade och som motiv för deras våldshandlingar. Dess ideologi är oss främmande. Vi kan förstå oss på den, men inte anamma den. Filmen var dock välgjord och sägs vara den dyraste film som gjorts i Tyskland. Det förstår jag. För då man såg rekvisita och miljöer så var det storslaget. Filmen får godkännt! Dessutom höll sig folket relativt lugna. En del prassel förekom. För mig är det dock ett mysterium att man tillåts handla godis med papper om sig som prasslar inne på en biograf. En telefon började ringa. Nu var filmen textad. Det var inte den svenskspråkiga Arn då en äldre dam satt framför och gång på gång virade en godispåse runt fingret.
23:30 tändes salongen upp och det var dags att lämna stället. Nyktra och huttrande stod vi och väntade på spårvagnen och konstaterade att det inte är ofta man varit inne i stan en lördagskväll utan att ha en droppe alkohol i kroppen.
Mänskligheten gör framsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar